Nu ska jag skriva en text som jag har funderat på ett tag.
Under en lång tid har jag verkat för skolutveckling inom SFI. 2006 började jag införa nya metoder i undervisningen. Redan då använde jag karaoke i undervisningen och utgick från sångtexter. Den metoden håller än och jag såg att någon gav ett sådant didaktiktips nu 2014. Ljudfiler och inspelning av sådana utvecklade jag då och det är något som jag fortfarande använder.
Jag bestämde mig för att bemöta eleverna värdigt och samtala på deras villkor. Att ge eleverna ett språk som de har nytta av. Så att eleverna förbereds för att klara livet i Sverige.
Vad blev belöningen för arbetet?
Alla tack från tidigare elever. Som beskriver vad det innebar att jag trodde på dem och såg dem. Att tidigare elever berättar att det gått bra för dem att de har jobb och studerar.
Det är kvittot på att undervisningen bar dem till ett språk. Till ett nytt liv i Sverige. Med arbete och ett bra språk. Det ger mig kraft och energi i mitt arbete som lärare.
Att elever knäcker läskoden som vuxna och läser för första gången i livet på svenska. Det är belöningen. För sann skolutveckling och läs-och skrivmetoder håller och gör vuxna till läsare för första gången i livet.
Metoder som består och kunskaper som finns kvar och har utvecklat sig hos tidigare elever.
Men framförallt är belöningen att inlärning uppstår och kunskapen och språket växer fram sakta men säkert i en process.
Att ge nyanlända vuxna svenska är en viktig uppgift och undervisning i svenska som andraspråk är avgörande för att kunna gå vidare som nyanländ till Sverige.
Anna-Karin Bengtsson SFI-lärare även kallad SFI-Anna
annakarinbengtsson 